saraalexandralarsson

Det här med att inte nå sina mål och känna sig sämst. Finns kanske inget värre.
Men då vill jag säga till alla er där ute som tävlingsdansar att JA det är tufft att känna att man inte är bra nog och att man inte är så bra som man skulle vilja vara. Blir inte lättare med ett dåligt självförtroende på det.

Man har förberett sig hela veckan och taggad inför tävlingen. På tävlingsdan Står man hela morgonen och fixat håret, sminkat sig och är jätte nervös. Man dansar kanske 1,5 eller 3 minuter och åker ut direkt och man känner bara att man vill få en andra chans. Man kolla på alla andra och bara tänker, hur fan kan hon blivit så bra, vad får hon all koreografi ifrån, hur kan hon vara så vig, jag vill också dansa som henne. Det är jävligt tufft när man verkligen lägger ner hela sin själ i det och verkligen brinner för att dansa och tycker att det är det roligaste som finns. Men man kan inte bara ge upp för det. Det måste gå dåligt några tävlingar för att det ska kunna gå bra sen, jag tror att dina förebilder har lagt ner X antal timmar på att bara träna träna träna. Tror att de själva någon gång har känt exakt samma sak.
Men jag lovar er, men massa träning och vilja kommer ni också nå dit! Tänker jag i alla fall göra!